Miljödepartementet
PRESSMEDDELANDE

Kanslichef
Lars-Erik Liljelund
Telefon 08 - 405 20 96

Skärgårdarna

Miljövårdsberedningen överlämnar i dag sitt betänkande
om hållbar utveckling i landets skärgårdsområden.
 
Betänkandet är koncentrerat på vattenmiljön, yrkes-
sjöfart, fritidsbåtar, fiske, areella näringar,
naturvård, försvaret, bebyggelse och planering.  
 
De förslag som läggs innebär ett ökat ansvar för lokala
och regionala myndigheter att vidta åtgärder inom ramen
för befintlig lagstiftning. 
 
Beredningen har därför föreslagit att regeringen ger
den i uppdrag att senast 1999 göra en utvärdering av
det samlade miljöarbetet och om behov föreligger då
föreslå ytterligare åtgärder.
 
Sammanfattning av bedömningar och förslag.
 
Vattenmiljön
* Övergödningen är det allvarligaste hotet mot skär-
gårdarnas miljö. Åtgärder för att minska belastningen
måste därför ges högsta prioritet och vidtas såväl
nationellt som regionalt och lokalt. Endast genom en
kombination av informations- och frivilliginsatser samt
ett aktivare nyttjande av gällande regelverk kan den
halvering av närsaltutsläpp som riksdagen beslutade om
1991 nås. Halveringsmålet bör ses som ett delmål på
vägen mot att nå de miljökvalitetsnormer som föreslås
införas genom miljöbalken. Där förutsättningar finns
för kostnadseffektiv teknik, till exempel genom anlagda
eller restaurerade våtmarker, bör kvävereningskrav även
ställas på mindre avloppsreningsverk. Med tanke på en
möjlig EU-anslutning av Baltstaterna är det av största
betydelse att Sverige agerar kraftfullt vid förhand-
lingarna om en omstrukturering av EU:s jordbrukspolitik
så att den gynnar utvecklingen av ett hållbart jord-
bruk.
                            
* Sverige måste fortsätta att agera i internationella
fora för att minska belastningen av eller hotet från
miljögifter (till exempel metaller och stabila
organiska ämnen). Det är nödvändigt att skärpa kraven,
inte minst regionalt, vid till exempel omprövning av
miljöfarlig verksamhet, avfallshantering och efter-
behandling av förorenad mark. Förorenade sediment
utanför kustnära industrilägen bör särskilt uppmärk-
sammas vid muddring och liknande åtgärder. Forsknings-
och utvecklingsarbetet bör intensifieras för efter-
behandling av sådana områden.
 
* När det gäller skyddet av värdefulla marina miljöer
måste ett första mål vara att Sverige vid Helsingfors-
kommissionens (HELCOM) miljöministermöte ska kunna
redovisa att de områden som anmälts som Baltic Sea
Protected Areas givits ett tillfredsställande skydd,
till exempel genom marina reservat. I takt med
förbättrat kunskapsläge bör även enskilda hänsyns-
krävande och/eller sårbara arter lyftas fram i
skyddsarbetet.
 
* Skärgårdarnas - men även kustens - grundområdens
skydd bör stärkas, då de representerar en av de
viktigaste marina biotoperna. Många av dessa är i dag
kraftigt påverkade eller förstörda genom olika ingrepp.
Vi föreslår att Naturvårdsverket får i uppdrag att
arbeta fram förslag om hur det kan ske på ett ända-
målsenligt sätt, till exempel genom ett generellt
biotopskydd enligt 21§ naturvårdslagen (NVL) eller inom
ramen för strandskyddslagstiftningen.
 
Yrkessjöfart
* Yrkessjöfartens utsläpp till luft utgör en betydande
belastning på miljön. Trots att åtgärder för att
begränas utsläppen från fartygstrafiken bedöms vara
betydligt kostnadseffektivare än från många andra
källor har nationella krav inte ställts beroende på
sjöfartens internationella karaktär. Det är därför
mycket positivt att åtgärder nu förbereds inom
Sjöfartsverket med differentierade sjöfartsavgifter för
att stimulera investeringar i reningsteknik.
 
* Genomförandet av HELCOM:s Östersjöstrategi är den
viktigaste förebyggande insatsen för att minska hotet
av oljeutsläpp.
 
* Miljövårdsberedningen ställer sig bakom Naturvårds-
verkets förslag om att dels Kustbevakningen själv ska
få göra brottsutredningen vid förmodade oljeutsläpp.
Dessutom anser vi att några tingsrätter bör utses som
specialdomstolar för dessa frågor.
 
* Sverige bör agera internationellt för att få
generellt förbud mot användning av båtbottenfärger som
innehåller tennorganiska föreningar.
 
* Sjöfartsverket bör ges i uppdrag att tillsammans med
Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser se över
farledssystemen i skärgårdarna i syfte att göra dem mer
miljöanpassade.
 
* Det är angeläget att konsekvenserna för miljön av
trafik med höghastighetsfartyg skyndsamt analyseras
innan denna typ av trafik har nått större omfattning.
 
* Vid upphandling av transporttjänster inom skärgårdar
bör krav ställas på miljöanpassning avseende såväl
båtkonstruktion för att minimera svallet, som utsläpp
till luft av motoravgaser.    
 
Fritidsbåtstrafiken  
* Utsläpp av oförbrända kolväten i vattnet från
tvåtaktsmotorer utgör ett allvarligt problem för
vattenmiljön. Lagförslaget om införande av avgas- och
bullerkrav på utombordsmotorer 1998 är ett avgörande
steg i arbetet med att minska fritidsbåtstrafikens
miljöpåverkan men arbetet med att utforma ett nästa
kravsteg måste inledas. Gamla motorer som inte
uppfyller de nya kraven bör fasas ut så snart som
möjligt. Går det inte att finna effektiva ekonomiska
styrmedel föreslår vi att motorer som inte klarar de
nya kraven inte får användas efter en viss tidpunkt.
Båtägare bör informeras om åtgärder för att minska
båtmotorns miljöbelastning som kan vidtas frivilligt. 
 
* Användning av bottenfärger för fritidsbåtar som
innehåller giftiga ämnen bör upphöra 1999.
 
* Utsläppen av orenat toalettavfall bör minimeras. Det
är därför nödvändigt med en regional/lokal samverkan
för att få till stånd ett nätverk av mottagnings-
anläggningar.
 
* Åtgärder måste vidtas i större utsträckning än i dag
för att begränsa bullerstörningar från motorbåtstrafik
i eller delar av skärgårdar och insjöar som är särskilt
värdefulla från natur- och rekreationssynpunkt. Det är
viktigt att arbetet redovisas. Det bör följas fort-
löpande, genom bland annat enkäter och hearingar, och
vi föreslår därför att regeringen ger Miljövårds-
beredningen detta uppdrag. Dessutom anser vi att det är
angeläget att regeringen tydliggör sin inställning
angående behovet av att begränsa bullerstörningarna i
skärgårdsområden och inlandsvatten, för centrala
myndigheter, länsstyrelser och kommuner. I detta
sammanhang är det viktigt att ny tidsgräns sätts då man
förväntar sig att genomförandet ska vara klart. Med
beaktande av den tid som kan krävas när det gäller att
ta fram underlag för beslut samt samrådsförfaranden
anser vi att denna redovisning ska ske senast 1999. Om
det då skulle visa sig att åtgärder för att minska
bullerstörningarna i skärgårdsområdena inte har
genomförts avser Miljövårdsberedningen att återkomma
med förslag på generellt verkande åtgärder.
 
Fiske och vattenbruk
* Ur hushållningssynpunkt är det angeläget att inom-
skärsfisket bibehåller sin småskaliga karaktär. Det
största hotet mot skärgårdsfisket utgörs av den dåliga
vattenmiljön. Det föreligger ingen risk för över-
exploatering i ostkustens skärgårdar. På västkusten är
det angeläget att i samverkan mellan fiskare, myndig-
heter och forskare följa utvecklingen av konsekvenserna
av olika fiskemetoder.
 
* Det fria fisket i kust och skärgård kan utvecklas
till en viktig del av turistnäringen. Det åvilar såväl
kommuner som intresseorganisationer ett informations-
ansvar för att undanröja de problem som ger upphov till
konflikter. Det behövs tas fram underlag för att
kvantifiera såväl fångster som beståndstorlekar samt
för att identifiera viktiga livsmiljöer för fisk.
 
* Nya former för en miljöanpassad utveckling av vatten-
bruk bör utvecklas. För att förebygga intresse-
konflikter är det angeläget att såväl vattenbrukets
anspråk som miljöpåverkan behandlas i kommunala
översiktsplaner. Kunskapsläget rörande fiskodlingarnas
miljöeffekter är inte tillfredställande. Fiskeriverket
och Naturvårdsverket bör med berörda parter ta fram ett
uppdaterat underlag. I detta arbete är behovet av
ytterligare forskning stort.
 
Areella näringar
* Det är av vikt att ett levande jordbruk fortsätter
att existera i skärgården dels för landskaps- och
kulturmiljövården, dels för att bevara den biologiska
mångfalden.
 
* Det är angeläget att bistå den jordbrukande
befolkningen i skärgårdarna, bland annat med de
möjligheter som EU-stödet kan ge.
 
* Skärgårdsskogsbruket ger ett för Sveriges skogs-
produktion marginellt tillskott och antalet sysselsatta
är få. Som kompletteringssysselsättning har dock skogs-
bruket betydelse för den bofasta befolkningen vilken
därigenom kan ges möjlighet att bo kvar i skärgården.
 
Försvaret
* Förändringarna av såväl försvarets markanvändning som
markanspråk bör förberedas och genomföras på ett sådant
sätt att inte viktiga natur- och kulturvärden påverkas
negativt. 
 
* Avtal om informations- och förhandlingsplikt bör
upprättas mellan berörda myndigheter vid förändring av
markanvändning eller skyddsbestämmelser som är av
intresse för natur- och kulturvården samt frilufts-
livet.
 
* Länsstyrelserna bör ges i uppdrag att undersöka
möjligheten att med hjälp av NVL skydda områden som har
höga natur- och friluftsvärden och som disponeras av
Försvarsmakten. Syftet är att kunna bevara såväl
frilufts- och naturvärden samtidigt som militären
disponerar marken. 
 
* Områden av intresse för naturvården - och som inte
längre utnyttjas av försvaret - bör utan ersättning
överföras till naturvårdsfonden.
 
* Försvarets verksamheter bör ingå i de regionala
miljöprogrammen. 
 
Strandskydd och bebyggelse
* Stränderna bör inte bebyggas i nuvarande takt. Det
står i strid mot principen hållbar utveckling och
kommande generationers behov genom att det successivt
begränsar framtida möjligheter att besluta om bevarande
eller byggnation. Områden som är känsliga ur
naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt bör därför ges
starkare skydd. Synnerliga skäl bör krävas för att
upphäva eller ge dispens från strandskyddet inom dessa
områden. 
 
* För att bebyggelseutvecklingen vid stränderna ska
kunna följas noggrant bör samtliga dispensärenden
årligen redovisas till länsstyrelserna.
 
* Stor uppmärksamhet bör ges åt vatten- och avlopps-
frågorna vid nybebyggelse.
 
* För att åtgärda problem som rör redan befintlig
bebyggelse bör kommunerna använda sig av de medel som
står till deras förfogande och alternativa VA-lösningar
prövas i väsentligt högre grad. 
 
* Miljövårdsberedningen bedömer att grundvatten-
utredningens förslag till ändrad lagstiftning till
skydd för och hushållning med dricksvatten kommer att
ge bra förutsättningar för att förhindra saltvatten-
inträngning i brunnar.  
 
Naturvård
* Det största hotet mot skärgårdsområdenas landområden
är att skärgårdsjordbruken läggs ner. Det är därför en
viktig uppgift för naturvården att tillsammans med
myndigheter och organisationer arbeta för att kunna
bevara värdefulla miljöer.
 
* Naturvårdsmyndigheterna bör, i samband med natur-
vårdsplanering, använda sig av samma samråd som i dag
krävs enligt plan- och bygglagen (PBL) för den
kommunala planeringen.
 
* Inom viktiga lokaler för fågelhäckning är det befogat
att hålla undan mink med jakt.
 
* Skärpt uppmärksamhet bör ägnas utvecklingen 
av antalet skarvkolonier inom skärgårdarna.      
 
Planering
* Skärgårdsområdena bör i det kommunala planerings-
arbetet behandlas väsentligt mer djupgående än vad som
varit vanligt.
 
* Regeringen bör överväga att ge kommunerna i uppdrag
att till länsstyrelsen redovisa hur de avser att
hushålla med naturesurserna i skärgårdsområdena. 
 
* Vi anser att begreppet riksintresse bör klargöras,
vilket skydd det ger samt tillämpningen och betydelsen
av NRL:s avvägningsregler, och förutsätter att detta
sker vid den fortsatta beredningen av miljöbalken.
 
* De arbeten som har gjorts och görs för att ta fram
handlingsprogram för de svenska skärgårdarna är av
avgörande betydelse för att skapa förutsättningar för
en långsiktigt hållbar utveckling. 
 
* Behov finns av ett systematiskt och fördjupat
programarbete rörande skärgårdarnas miljö. Berörda
länsstyrelser bör därför ges i uppdrag att utarbeta
skärgårdsmiljöprogram med de länsvisa strategi-
programmen för regional miljö (STRAM) som utgångspunkt.