Allmänt

Områdets infrastruktur varierar starkt beroende på öarnas karaktär.

I den urbaniserade skärgården liknar infrastrukturen i mångt och mycket den som finns på fastlandet. Men självfallet präglas även dessa skärgårdssamhällen av det fundamentala faktum att de är belägna på öar. Som exempel på detta kan nämnas att möjligheten till eftergymnasial utbildning saknas och att det endast på ett fåtal urbana öar finns offentliga serviceinrättningar typ kommundelskontor.

I lands- och glesbygdsskärgården varierar infrastrukturens omfattning och kvalitet. Generellt sett kan man säga att ju längre från fastlandet, desto sämre är infrastrukturen (även om undantag finns). Att vara utan affär, offentlig service, skola m m behöver dock inte à priori betyda att livskraften saknas på ön. Tvärtom har befolkningen på en del öar utvecklat en livsform som bygger på att man "klarar sig själv". Dessa öar är i viss mån mindre sårbara än de öar där beroendet av den offentliga sektorn är stort. Där kan relativt små förändringar i befolkningsunderlaget medföra omfattande strukturförändringar för en hel ö. Typexemplet är att antalet barn på en ö minskar, vilket innebär att underlaget för att upprätthålla verksamheten i skolan undermineras och den måste läggas ned, vilket i sin tur leder till arbetslöshet, minskat underlag för butiken, osv. Dominoeffekterna av små befolkningsförändringar kan bli mycket stora.

Karaktären och omfattningen på infrastrukturen varierar från region till region beroende på hur dominerande turistnäringen är. Stora investeringar har nämligen gjorts i de regioner där sommarturismen är omfattande. I den meningen har turismen lett till satsningar som kommit de fastboende till del även då det inte är säsong för den mest frekventa turismen. Sommarturismen är många gånger en förutsättning för möjligheterna att t ex kunna behålla dagligvaruhandeln och en bra färjeförbindelse även under vintern.

I ett betydelsefullt avseende avviker Skärgårdens infrastruktur från fastlandets. Antalet personer per hushåll är större i Skärgården jämfört med tätorter på fastlandet. Flergenerationshushåll är också vanligare i området än i tätorterna, d v s äldre personer bor hos sina barn, eller i närheten av dem.

På öarna finns en hög andel pensionärshushåll med 1-2 personer, men också förhållandevis många större hushåll. Detta beror bl a på att det saknas smålägenheter för ungdomar.

Dessa förhållanden jämte det faktum att fler kvinnor än "normalt" arbetar i hemmet gör att behovet av service kan vara något annorlunda på öar jämfört med fastlandets tätorter. Detta gäller både barn- och äldreomsorg. Situationen förändras emellertid mycket snabbt genom lönearbetets ökande betydelse och omfattning.

I den här meningen blir Skärgården mer lik fastlandet. Storhushållens tid är förbi. Nu flyttar ungdomar och gamla till fastlandet när det är dags att lämna föräldrahemmet respektive det egna hemmet.

Pendling och transporter

Pendling till fastlandet förekommer överallt där det är möjligt, men främst sker detta vid de storstadsnära öarna utanför Göteborg, Stockholm och Karlskrona. På många öar är det framför allt kvinnor som pendlar. Många kvinnor arbetar inom vården och omsorgen på fastlandet, eller har andra serviceyrken. Av naturliga skäl varierar pendlingsfrekvensen mellan olika typer av öar.

De urbaniserade öarna har en hög pendlingsfrekvens, medan pendlingen till/från glesbygdsöarna är mycket marginell. Pendlingen skiljer sig kraftigt mellan kvinnor och män, vilket beror på den kraftiga skillnaden mellan kvinnors och mäns förvärvsfrekvens. Denna skillnad är större än riket i övrigt.

Den största pendlingen mellan ö-världen och fastlandet finns i Göteborg- och Bohus län. Det är framförallt ö-kommunen Öckerö som har ett omfattande pendlingsutbyte med fastlandet. Det är värt att notera att det är fler kvinnor som pendlar in till öarna i denna region än det är kvinnor som pendlar ut från dessa öar.

De flesta kommuner och landsting har mer eller mindre konstanta problem med person- och godstransporter till de bofasta öarna. Målet är att balansera förbättrad service med ökad effektivitet och resurssnålhet. Problemet består i ojämna behov mellan sommarmånadernas hårda belastning och övriga årets mer normala förhållanden. Tidtabellen skall helst också tillmötesgå arbetspendlaren, skolbarnens och de fritidsboendes ibland skilda behov.

Generellt sett byggdes persontrafiken till öarna ut t o m 1980-talet. Små öar utan regelbunden färjetrafik har erhållit s k kompletteringstrafik för t ex inköpsresor och skolskjutsar. Under senare år har emellertid risken för nedläggning av färjelinjer blivit överhängande i flera fall. Dessutom är turlistorna ibland dåliga eller inte alls anpassade för arbetspendling.

Förr var kusttrafiken livlig. Nästan alla öbor hade båt och fiskarbefolkningen var en geografiskt sett rörlig befolkningsgrupp; Västkustens fiskare var t ex väl hemmastadda i danska, norska och t o m holländska och engelska hamnar och kustavsnitt.
Med fiskarbefolkningens starka nedgång, regleringen av de fria fiskevattnen och kustsjöfartens upphörande har förutsättningarna för denna rörlighet förändrats. Kustområdenas huvudpulsåder har förskjutits från vattenvägarna till landsvägarna. Öarna har på olika sätt och i ökad grad blivit starkt beroende av fastlandet för sin försörjning, service och för kontakter med myndigheter m m.

Ett problem är kostnaderna för person- och godstransporter. Trafikstandarden varierar i skärgårdstrafiken, allt ifrån färjeleder som utgör allmänna vägar (avgiftsfria), linjetrafik med skärgårdsbåtar med kommunalt stöd till enskilda transportlösningar.

Tele- och datakommunikationer

Tillgången till telekommunikationer är generellt sett god vad gäller telefoni, fax och enkel datakommunikation. Utbyggnadstakten är kraftig och 1997 skall i stort ett hela telenätet i landet vara digitalt fram till växel (s.k. AXE-standard). Målsättningen är uppställd av Telia som är den dominerande nätoperatören i Sverige.

Prioriteringar av utbyggnaden av denna infrastruktur bestäms i huvudsak av två faktorer; tjänsteefterfrågan och behovet av att bygga ut föråldrad utrustning. Trots den snabba utbyggnadstakten innebär detta att stora delar av Skärgården inte är lika långt framme i infrastrukturutvecklingen som andra, mer tätbefolkade delar av landet. Alltjämt krävs därför satsningar på data- och telekommunikationsnät, och många sådana utbyggnader planeras också.

Möjligheterna till avancerad datakommunikation finns i princip hela området Skärgården. Prissättningen på datakommunikationstjänster varierar dock mycket kraftigt beroende på vilken efterfrågan som finns i området. Standardprissatta tjänster finns i stort sett endast omkring de större orterna.

Post, bank och affär

Dagligvaruhandelns struktur har förändrats drastiskt. Mat, byggnadsmateriel, kläder och energi framställdes tidigare ofta lokalt på öarna. I dag transporteras de flesta varor långa sträckor ut till öarna. Förutsättningarna för en ökad lokal produktion av dagligvaror är stor, men outnyttjad. En ökad lokal produktion skulle minska den miljöbelastning som det stora transportarbetet av dagligvaror medför.

Behovet av att ha tillgång till en fungerande dagligvaruhandel, post och bank är inte lätt att uppfylla på alla öar. Därtill anses kundunderlaget alltför litet. Affärer finns dock i allmänhet på öar med mer än 100 invånare. Rent driftsstöd förekommer till dessa butiker. Totalt har Skärgården för närvarande ett 50-tal butiker. Post- och bankservice varierar starkt på öarna. Allt från postväska, lantbrevbärare och integrerat postkontor förekommer. Skärgårdens perifiera läge och dess glesa befolkning har gjort att man har fått kännas vid indragningar och nedskuren service när Posten har avreglerats och bolagiserats.

I dag finns ett 30-tal postkontor kvar i Skärgården samt ett tiotal post-i-butik-lösningar. Öppettider och servicenivå varierar mellan kontoren. Brevdistributionen och den största delen av kassatjänsterna utförs främst av lantbrevbärare eller genom s k postväska. Totalt i landet är det ca 1.500 hushåll som erhåller postutdelning endast tre dagar per vecka. Drygt 300 av dessa hushåll återfinns i Skärgården. Av de ca 1.900 hushåll som saknar kassaservice fem dagar i veckan är knappt 700 hushåll belägna i Skärgården. På vissa öar i glesbygdsskärgården erhåller skärgårdsborna ersättning för att själva hämta sin post på fastlandet.

Bostadsförsörjningen

Bostadsförsörjningen utgör ett av de stora problemen för skärgårdsbefolkningen. Kombinationen av en låg nyproduktion, höga fastighetspriser och låga arbetsinkomster gör det svårt för framför allt de unga att bo kvar i sin hembygd.

Genom den ökade turismen och det allt frekventare fritidsboendet har förutsättningarna på bostadsmarknaden förändrats. Öarnas bostäder och miljöer är attraktiva för människor som söker en fritidsbostad. Fiskare, fiskarbönder och andra öbor får därmed konkurrera om öarnas bostäder med människor som har en helt annan ekonomi än öborna. Befintliga bostäder säljs följdriktigt nästan alltid till utomstående från fastlandet. Det trissar i sin tur upp taxeringsvärdena för fastigheterna i Skärgården, vilket medför en hård löpande beskattning för de bofasta skärgårdsborna.

Husägare eller ägare till lägenheter i skärgården hyr många gånger hellre ut dessa till fritidsboende än till helårsboende. Under några få månader får de in lika mycket i hyra som om lägenheten hyrdes ut till en åretruntboende.

Vatten, avlopp och sophantering

Förändrade levnadsvanor och ökade miljömässiga och sanitära krav har resulterat i ökad konsumtion av färskvatten. Hushållens sopor har också ökat markant. På många öar ställer detta till problem. Dessa är många gånger så stora att de hindrar nybebyggelse, industriella etableringar eller trädgårdsodlingar. Det saknas helt enkelt färskvatten i tillräcklig omfattning. Det finns heller inte tillräckligt med reningsanläggningar för spillvatten och kostnaderna är höga för att bli av med sopor. Otillräckligt renat spillvatten leds ofta ut i havet, sjöar eller i marken. Effekterna märks t ex i övergödda vatten med negativ inverkan på flora, fauna och vattenkvalitet. Stora insatser görs av kommunerna, dels för att minska förbrukningen av vatten, dels för att rena spillvatten. Överföringsledningar prövas på vissa håll.
När det gäller sopor eftersträvas i dag källsortering, kompostering och lokalt omhändertagande.

Utbildning

Öarna har svårigheter med att kunna erbjuda barn och ungdom en utbildning som både förmedlar kunskap i allmänna ämnen och om hembygden, dess natur och kultur; för att på så sätt stärka hembygdskänslan hos den unga generationen.

På de flesta svenska öar med bofast befolkning saknas skolor. Endast på de öar som har en befolkning på 150 eller fler invånare finns skolor med låg- och mellanstadium. Endast en handfull öar har högstadium.

På de öar som saknar skolor måste skolbarnen pendla till annan ö eller till fastlandet, ofta för vidare transport med buss eller taxi. På vissa öar måste föräldrarna själva köra sina barn till skolan.

Bristen på lokal högre utbildning eller yrkesutbildning i skärgården bidrar till att ungdomen flyttar från öarna. Frånvaron av högre utbildning försvårar även den vuxna befolkningens behov av omskolning och vidareutbildning. På de större öarna har det emellertid börjat arrangeras lokala utbildningsmöjligheter genom arbetsförmedlingarnas och studieförbundens medverkan.

Den bristfälliga infrastrukturen på utbildningsområdet reflekteras i den låga formella utbildningsnivån i Skärgården. Det är främst andelen invånare med eftergymnasial utbildning som är lägre än i riket. Även andelen personer med gymnasial utbildning är lägre i Skärgården.

Elförsörjningen

En del öar, främst de mindre, är underförsörjda vad beträffar elförsörjningen.