Inledning

Utvecklingsplanen för mål 5b, Skärgården, har utarbetats i nära samarbete med regionala myndigheter och aktörer och därmed med en bred demokratisk förankring.

I planen analyseras den ekonomiska och sociala situationen i regionen och beskriver den strategi som valts för fortsatt utveckling med hjälp av medlen från EU:s fonder.

Skärgården omfattar ca 300 öar med bofast befolkning som saknar fast landförbindelse. Dessa öar finns utmed hela Sveriges kust och i de fyra största insjöarna.

Levnadsförhållandena på dessa öar skiljer sig avsevärt från de förhållanden som råder på fastlandet. Eftersom majoriteten av öarna endast utgör delar av kommuner avspeglar den nationella statistiken inte dessa förhållanden. Skärgården ingår som 5b-region enligt artikel 11 a § 2 främst på grund av de nackdelar som det perifera läget medför både för näringslivet och för skärgårdsbefolkningen.

Programmet inriktas på att överbrygga dessa avståndsnackdelar, främst genom att bättre utnyttja den nya teknikens möjligheter, samt att åstadkomma en rimlig servicenivå i området. Programmet skall medverka till en levande skärgård med en långsiktigt uthållig överlevnadsmöjlighet.

1 Socioekonomisk analys

1.1 Geografi

Det aktuella mål 5b-området - hädanefter benämnt området Skärgården eller området -omfattar ca 300 svenska öar med bofast befolkning och utan fast landförbindelse. Dessa öar är belägna i princip utmed hela den svenska kusten. Därutöver omfattar området Skärgården öarna i de fyra största insjöarna i södra Sverige - Hjälmaren, Mälaren, Vänern och Vättern - som har bofast befolkning och som saknar fast landförbindelse.

Området Skärgården är beläget i 18 län och 54 kommuner. De län som berörs är Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Södermanlands, Östergötlands, Kalmars, Blekinges, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Stockholms, Västmanlands, Örebros, Värmlands, Skaraborgs, Uppsala samt Jönköpings län *.

Öarnas storlek varierar från 0,02 till 92,6 kvadratkilometer.

* Sedan SPD:n utformades har Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län slagits samman och fått namnet Västra Götalands län. Även Malmöhus och Kristianstads län har slagits samman och heter nu Skåne län. Antal län som omfattas av programmet är därför nu 17 i stället för 18.

1.1.1 Karaktäristik

Förhållandena i Skärgården vad avser natur och kultur, näringsliv, infrastruktur, planering och demokrati varierar starkt mellan olika öar och olika typer av skärgårdar.

Urbaniserad skärgård

Den urbaniserade skärgården omfattar ca 50 öar vars utveckling till stor del präglas av det förhållande att de är belägna i anslutning till en större kommun eller ligger nära ett storstadsområde. Denna närhet påverkar faktorer och villkor som befolkningstillväxt, befolkningssammansättning, försörjning och service.

En särart för dessa urbant präglade öar är den höga pendlingsfrekvensen till fastlandet. På vissa urbana öar är utpendlingen högre än 60% bland de öbor som förvärvsarbetar.

Inflyttningen till dessa öar utgörs nästan uteslutande av människor från orter på fastlandet. För dessa personer är goda kollektivtrafikmöjligheter eller pendlingsmöjligheter med egen bil - eller en kombination av dessa - en grundläggande förutsättning för att bosätta sig på en skärgårdsö. För denna grupp erbjuder Skärgården en unik kombination mellan att å ena sidan kunna förvärvsarbeta på fastlandet och å andra sidan att kunna leva och bo i miljö som starkt präglas av den traditionella skärgårdskulturen och öarnas omistliga naturvärden.

Lands- och glesbygdsskärgård

Ca 40 öar i området Skärgården har en utpräglad landsbygdskaraktär. Det innebär att de har en viss självförsörjningsgrad vad gäller arbetstillfällen och service. Beroendet av pendling till fastlandet är m a o här inte lika stort som i den urbana skärgården.

Serviceutbudet på dessa öar varierar, men de flesta har låg- och mellanstadieskola samt affär, som många gånger även upprätthåller annan service. Post-i-butik är t ex ett välkänt begrepp i Skärgården. Ett lokalt näringsliv finns på dessa öar, även om det inte kan generera sysselsättning åt alla förvärvsarbetande på ön. En regelbunden färjetrafik till fastlandet finns med turlistor som möjliggör arbetspendling och som gör att öborna kan erhålla service och köpa varor som ej bjuds ut i Skärgården.

Resterande öar med bofast befolkning i Sverige kan närmast karaktäriseras som glesbygdsöar. De saknar oftast affär, skola och regelbunden kollektivtrafik till fastlandet. Befolkningen försörjer sig huvudsakligen på inkomster som genereras på öarna. Följdriktigt har de traditionella areella näringarna haft stor betydelse i glesbygdsskärgården.

Utvecklingen i denna typ av skärgård har länge varit negativ om man ser till befolkningsunderlaget. Den främsta orsaken till denna trend är de areella näringarnas minskade betydelse för försörjningen och bristen på alternativa inkomst- och försörjningsmöjligheter. Det är först under senare år som en viss förbättring har kunnat skönjas. Inte minst har turismen blivit en värdefull binäring för de öbor som tidigare på heltid året runt försörjde sig på jord- och skogsbruk samt fiske.